Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO-konventionen 169, eller Konventionen om urfolk och stamfolk, är ett juridiskt bindande verktyg som i dagsläget ratificierats av ett tjugotal länder.
Konventionen definierar inte vilka som är urfolk och stamfolk utan definierar bara vilka det har för mål att skydda. Självbestämmanderätten anses vara ett grundläggande kriterium för identifikation av ur- och stamfolk, tillsammans med följande kriterier.
För stamfolk:
- Traditionell livsstil
- Kultur och livsföring som skiljer sig från majoritetsbefolkningen i landet, så som försörjning, språk, seder och så vidare, samt:
- Egen social organisering och traditionella seder och lagar.
För urfolk tilläggs även: Icke-diskriminering
Med anledning av den höga sannolikheten att ur- och stamfolk utsätts för omfattande diskriminering är den första och grundläggande principen i ILO:s konvention 169 icke-diskriminering. Artikel 3 konstaterar ur- och stamfolks rätt att åtnjuta sina mänskliga rättigheter fullt ut utan hinder eller diskriminering.
I artikel 4 garanterar konventionen även rätten till medborgarskap utan diskriminering. Konventionens fjärde artikel efterlyser särskilda åtgärder för att skydda personer, institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö för dessa folk. Konventionen föreskriver även att dessa åtgärder inte ska gå emot folkens önskemål.
Ur- och stamfolk har ofta seder, traditioner, institutioner och brukliga lagar som skiljer sig från majoritetsbefolkningen. Konventionen erkänner dessa skillnader och har för mål att försäkra att de skyddas och tas i åtanke då åtgärder tas som sannolikt kommer ha en påverkan på dessa folk.