Deklarationen om urfolkens rättigheter antogs år 2007 av FN:s generalförsamling. Självbestämmande är en grundläggande fråga i deklarationen eftersom urfolk historiskt sett har fråntagits sina rättigheter till att bestämma politisk status och att fritt få driva sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
Deklarationen om urfolks rättigheter innehåller betydelsefulla riktlinjer för hur stater ska kunna skydda, respektera och implementera rättigheter för världens 370 miljoner urfolk. Texten tog flera år att ta fram och har utarbetats i samråd mellan FN och världens urfolk.
Deklarationen är inte juridiskt bindande för stater men tillvaratar de rättigheter som belyser urfolks speciella situation och behov, i egenskap av att deras status som just urfolk. Termen ”folk” används eftersom det är kopplat till erkännandet av urfolks distinkta identitet som ett folk. Artiklarna i deklarationen fungerar alltså som ett skydd för urfolk som individuella respektive kollektiva rättighetsbärare.
Ingen definition av urfolk
Det finns ingen internationell överenskommelse kring en definition för urfolk, utan de får själva avgöra hur de vill definiera sig. Vad som kan sägas vara kännetecknande för urfolk är att de oftast har levt och bott på sin mark under flera generationer och har en stark och djup förankring till sina förfäders mark, kulturer och identiteter.
Många urfolk har låtit behålla dessa traditionella kulturer och identiteter såsom sin klädsel, sitt språk och sitt sätt att bedriva odling på sin mark. De har en värdefull kunskap om och metoder för att ta hand om miljön och världens naturresurser, om utbildning och hälsa, hur världens livsmedelsförsörjning kan tryggas samt kunskap om traditionella läkemedel som har bidragit till skydd för urfolks och människors hälsa.
Självbestämmande centralt
Rättigheterna handlar om urfolks självbestämmande, andlighet, mark, territorier och resurser samt fritt och informerat samtycke. Deklarationen fungerar också som ett viktigt dokument för att tolka artiklarna i ILO 169. De rättigheter som ramar in deklarationen om ursprungsfolks rättigheter är:
- Rätten till självbestämmande. Vilket betyder att urfolk har rätt att bestämma vad som är bäst för dem och deras samhällen. De har rätt att fatta egna beslut i frågor som berör dem och genomföra dem på det sätt som är meningsfullt. De har också rätt att vara självständiga och fria, vilket innebär att de har rätt att vara medborgare i den stat de lever i och samtidigt vara medlemmar i sina egna samhällen. Staten får inte utsätta urfolk för tvångsassimilering, vare sig till majoritetssamhället eller till någon kultur.
- Rätten att bli erkända som ett folk. Urfolk har rätt att uttrycka sin kulturella identitet i form av klädsel, mat och språk samt fria från att påtvingas någon annan kultur. Staten måste här se till att det finns förutsättningar för urfolk att kunna återuppta, bibehålla och utöva sin kunskap kring kultur, andlighet och religiösa traditioner.
- Rätten till fritt och informerat samtycke. Vilket innebär att urfolk har rätt att bli konsulterade, informerade och fatta beslut i frågor som berör dem och deras rättigheter, utan påtryckningar utifrån.
- Rätten att inte utsättas för diskriminering. Stater måste se till att urfolk inte blir diskriminerade både som folk och som individer oavsett kön, funktionsnedsättning och religion. Vilket innebär att de har samma rättigheter och ska därefter behandlas likvärdigt som andra människor.
Läs mer:
FN:s deklaration om urfolks rättigheter (PDF, engelska)