Att vårda fröernas mångfald

Tid att så. Kanske du sitter med några av dessa små underverk i handflatan. Men varifrån kommer de? Uppvuxen på en lantgård visste jag att mat inte blir till i affären. En morot växer upp ur ett frö. Men varifrån kommer fröet? 

”Från affären.” Faktiskt nöjde jag mig med det svaret. Jag var stolt över hemodlade grönsaker men tog fröer för givna, tills jag steg in bland hyllor med doftande frö hos Johnny och Barbro på Runåbergs Fröer. Det var då jag fick klart för mig att vi behöver kämpa för deras fortsatta existens.

Levande minnen

Min första egna tomat hade mognat på en planta vid uthusets vägg. Den var söt, frisk och fylld av arom. Den smakade annorlunda än tomater från affären, men var det för att det var jag som hade odlat den? Inte bara. Hade jag sått samma frö som odlare med varma växthus skulle jag troligen inte ha fått några tomater alls vid vår vägg. Det här var en annan sorts tomat. 

Åter till frågan: varifrån kommer fröet? Ett längre svar är att det kommer från en planta som växte ur ett frö, som i sin tur också föll från en planta som… Det svaret tar aldrig slut, fast någonstans försvinner spåret bortom horisonten i det förflutnas dunkel. Det är som släktforskning. Eller smittspårning. 

Det är utan tvivel så att de första tomaterna växte i Anderna, men släktträdets finaste grenar som givit upphov till alla dessa sorter och egenskaper kan vi bara ana. Varje planta bär med sig tidigare generationers omgivningar som levande minnen. Det kan handla om allt från en ettrig insekt till smakpreferenserna hos någon som valde plantor att samla frön ifrån. Klart det underlättar om hon eller han hade en smak som liknar din! Och om krypet som lurar i ditt land gnagde även på dina grönsakers anonyma förfäder. Är det något vi kan ta för givet? 

Tyvärr inte. På ett århundrade har 75% av nyttoväxternas genetiska mångfald dött ut enligt FN-organet FAO. Alternativen lever i skuggan av lagstiftning anpassad till stora företag och volymer.

Papperslösa växter

Om du tar eget frö och sår dem igen på samma ställe, kommer det att påverka växternas ärftliga egenskaper. ”Efter tre generationer märktes skillnad, de gav bättre”, sa Johnny Andreasson om kålroten han odlade högt uppe på det norrländska berget. Har du en sort som odlats länge där du bor, var rädd om den! Men långväga gäster kan överraska. ’Piracicaba’ är en broccoli från Brasilien som växer utmärkt hos oss, andra kan bli trotjänare efter ett antal år i sin nya miljö. 

Det var så det gick till när det började odlas i Sverige. Växterna har följt med människor som rest eller flyttat, och steg för steg anpassat sig till våra klimat- och ljusförhållanden. Kål härstammar från Sydeuropa, morötter började odlas i Afghanistan och konsten att odla spannmål hade de första svenska bönderna tagit med sig från Mellanöstern. Det var där det vilda vetet och kornet växte – under vintermånaderna. Deras stora frön var anpassade för att vila sig igenom torra somrar, men samspelet mellan växt och människa framkallade med tiden helt andra möjligheter.

På den tiden odlades frö i varje by. Växternas mångfaldigande var en självklar del av deras förekomst på olika platser. Idag är utsäde en handelsvara och en vara ska motsvara förväntan, det finns ingen plats för överraskningar. Misstag och fusk i den långa kedjan mellan jord och bord måste gå att spåra och åtgärda. Därför får jordbrukare högvis av blanketter att fylla i, och plantor som avviker från dokumenten får inte förekomma på marknaden även om sorterna har odlats i hundratals år.

Får ogräs och ohyra förekomma? Eller virus? Nej, men det gör de ändå! De har inte slutat utvecklas och finslipa sina livsstrategier, mitt ibland oss skapas nya och åter nya variationer. Får klimatet förändras? Eller din smak? 

Det går inte att undvika eller förneka alla förändringar. Grödornas evolution behöver fortgå, men det är inte alldeles enkelt att vara motvalls. Maktkoncentrationen är extrem, företag i storleksordning med stater vinner ofta dragkampen om lagarna. Ändå har ingen jag någonsin tagit upp saken med, varken minister eller myndighetsföreträdare, stått fast vid att dessa fantastiska grönsaker ska utrotas eller förbjudas bara för att de är “papperslösa”.

Att sprida fröer, kunskap och makt

”Alla Coca-Cola är lika och alla är goda.” Popkonstnären Andy Warhol satte ord på en attityd i vårt samhälle. Du kan vänja dig vid likformiga varor på löpande band till den grad att naturliga variationer blir lika främmande som skrämmande. Inget får sticka ut, kanske inte ens du själv. 

Vad döljer sig bakom skalet? Frön kan verka ’lika som bär’ men med små steg kryper växterna fram ur sina höljen och bekänner färg. Några drag är tydliga hos den späda plantan, andra märks när en blomma slår ut eller ett kålhuvud knyter sig. Vissa kanske inte visar sig förrän vi har gått varvet runt och sått fröna som mognade på samma planta, eller flera generationer senare. 

Det är banne mig skandal att kunskap om växtförökning är begränsad till en liten klick experter. Varje människa behöver äta. Det borde tillhöra allmänbildning hur man tänker för att hålla liv i en växtsort. För det är ju inte så enkelt som att bara ta frö eller sticklingar från de för tillfället ’bästa’ plantorna. För att växterna ska hålla sig friska på längre sikt måste det till ett större sammanhang.

Att bilda frö är en omistlig del av blommande växters existens. Det ger förnyelse och utveckling. Betrakta fröets anatomi. Det är utformat för att resa och spridas, och vi på Runåbergs välkomnar fler att odla frö och sprida det vidare genom oss och andra nätverk. Bara tillsammans, många olika på varsitt håll med sin jord, sin smak och sina tillfälligheter, kan vi samla in ett tillräckligt stort urval av växternas minnen. Minnen, som liksom våra personliga minnen lever och utvecklas, skapar nya kombinationer och nya erfarenheter ur de gamla. Då skapas mer liv än som dör.

Det här var ett axplock från min bok Mångfaldens Gåta som säkert behöver ett par år till på sig att bli färdig för tryck. Det är ju inget litet projekt att försöka sammanfatta hela universums mångfald…

Sivert Stiernebro

Texten har tidigare varit publicerad i Föreningen Permakulturs tidskrift Permakulturbladet nr 1 2021.

Läs mer om frö hos Runåbergs fröer.