Urfolks- och bondeorganisationer tillsammans med civila samhället bojkottade i år FNs toppmöte om mat. Detta på grund av bristande demokrati inför och under mötet samt på grund av multinationella företags ökade inflytande. Hur kan vi förverkliga rätten till lämplig mat i framtidens globala matsystem genom ökat fokus på demokrati?
Efterlysning: Radikal förändring
Enligt den senaste SOFI-rapporten (State of Food Security and Nutrition in the World), så ökade antalet hungrande och undernärda människor i världen till 811 miljoner människor under 2020. Det är 118 miljoner fler än året innan, och inte enbart pga pandemin. Den ekonomiska krisen 2008 och den accelererande klimat- och miljökrisen har avslöjat de redan existerande strukturella problemen med det industrialiserade och alltmer globaliserade matsystemet. Covid-19-krisen fördjupade de här problemen ännu mer.
Enligt en rapport av den ideella organisationen GRAIN från 2014, så lever 70 procent av jordens befolkning av det som små jordbruk producerar på 25 procent av den bördiga marken. Alltså, på en fjärdedel av jordbruksmarken produceras och odlas all mat som majoriteten av oss människor på planeten äter. Rapporten fastställde även att trenden pekar mot att de små jordbruken blir allt mindre och färre samtidigt som de ändå är mer effektiva per ytenhet.
Det är dessa jordbruk som oftare producerar närodlad, giftfri mat med schyssta villkor där jordbrukare och konsumenter har större inflytande över maten de äter. Det är vad vi kallar matsuveränitet. Agroekologi eller permakultur är ett närbesläktat begrepp som lägger större tyngdvikt på hur man odlar på ett sätt som är i samklang med de naturliga ekosystemen. Oberoende forskning uppmärksammar detta allt mer.
Alla vet att det behövs en radikal förändring av hur vi producerar och konsumerar mat. Till och med livsmedelsindustrin och de globala institutionerna. Men ofta ser vi i matsuveränitetsrörelsen att våra begrepp som agroekologi, människorättsfokus och hållbart jordbruk vattnas ur och används för att legitimera företagsintressen utan att ta tag i roten till problemen med hunger.
Multilateralism vs Multistakeholderism
Tills för inte så länge sen har FN-systemet bestått av främst multilaterala forum, dvs forum för folkvalda representanter från olika länder diskuterar gemensamma frågor. På senare tid har det dock blivit mycket vanligare med sk. multistakeholder initiativ där företagssektorn, akademia, civilsamhället, stater, globala institutioner av olika slag och andra aktörer bjuds in för att föra en dialog och forma visioner för framtiden. Ett sådant initiativ är United Nations Food Systems Summit, UNFSS, FNs stora konferens om det framtida matsystemet som ägde rum i september i år.
Så som arrangörerna beskriver den är dess syfte att bereda vägen för en transformation av matsystemet som ska leda till uppfyllandet av Hållbarhetsmålen i Agenda 2030. De marknadsför konferensen som om den vore en neutral plattform som främjar ett fattigdomsperspektiv inom målen för hållbar utveckling. Detta låter ju förträffligt om så bara vore fallet. Självaste FNs egen specialrapportör för rätten till mat, Michael Fakhri, har kritiserat mötet för att inte sätta människorättsperspektivet i centrum.
Redan i planeringsstadiet av konferensen väcktes misstankar. Agnes Kalibata, chef för Alliance for a Green Revolution in Africa, utsågs till FNs specialsändebud för konferensen, något av en projektledare för den. AGRA har starka kopplingar till agroindustrin och har drivit på en industrialisering och ett beroende av agrokemiska inputs inom jordbruket i Afrika. De driver även på för att småbrukare ska bli en del av den globala mathandelskedjan (som i dagsläget kontrolleras och domineras av agroindustrin), vilket sätter småbrukarna i en beroendeställning och gör dem mycket mer sårbara för ekonomiska kriser.
Sist men inte minst bjöds civilsamhället in till konferensen, men först långt efter att agendan för den hade satts. Civilsamhället och FN´s egna organ för matsäkerhet erbjöds bara en plats vid bordet, men ingen mikrofon att tala i för att göra sina röster hörda. Dessa grundläggande brister i Food Systems Summit gjorde att över 400 civilsamhällesorganisationer bojkottade mötet i sin helhet.
En oroande trend
Food Systems for People heter den allians som bildades av alla civilsamhällesorganisationer som bojkottade konferensen. De tog fram en rapport där de undersökte vilka kopplingar som finns mellan olika organisationer och intressen som representerades i framförallt Food Systems Summit men även andra multistakeholderinitiativ inom mat och jordbruk. De kom fram till att företagssektorn har ett mycket stort inflytande över approachen och vilken typ av policys som diskuteras.
Food systems for people
Flera av FN:s senaste specialrapportörer för Rätten till mat har understrukit vikten av att främja autonomin för småskaliga jordbruk och öka deras deltagande i demokratiska processer för att öka matsuveräniteten i världen.
Vi måste värna om de demokratiska systemen och stoppa inflytandet från företagsintressen i frågor som rör mänskliga rättigheter!
För några år sen vann matsuveränitetsrörelsen en stor seger då UNDROP, FN-deklarationen för småbrukares rättigheter röstades igenom i generalförsamlingen. Den kan bli ett kraftfullt verktyg för bättre policys kring småskaligt jordbruk.
FIAN:s arbete
FIAN arbetar tillsammans med partnerorganisationer, globala nätverk för matsuveränitet och gräsrotsaktivister för rätten till lämplig mat. Vårt mål är att förändra hela systemet och det gör vi genom att utkräva ansvar från våra folkvalda politiker och stater som ska uppfylla och försvara de mänskliga rättigheterna.
Källor:
FAO, 2020: SOFI-rapporten
FIAN Internationals artikel om UNFSS-mötet
Food Systems 4 People, 2021: Exposing corporate capture of the UNFSS through multistakeholderism
Fakhri, M, 2021: Policybrief (FN:s specialrapportör om Rätten till mat)
GRAIN, 2014: Hungry for land
TNI, 2020: Junk agroecology
