Gruvnäringen har under de senaste åren varit föremål för hård kritik från flera håll. Världen över tränger företag allt längre in i urfolks territorier och deras rättigheter till egen försörjning och egen mark kränks ständigt. Genom vårt arbete för rätten till lämplig mat ser Maträttvisa Sverige hur urfolkssamhällen lider stora sociala, kulturella och ekonomiska förluster när jakten på råvaror, mineraler och energikällor intensifieras.
Tillgång till mark och naturresurser är starkt förknippat med urfolks traditioner och kulturutövning. Världen domineras dock av en gruvpolitik som tvingar urfolk att flytta från deras mark med argument att nationens intresse väger tyngre. Jobb och tillväxt sätts mot miljö och mänskliga rättigheter.
Kränkningar i gruvnäringens spår
Konsekvenserna av gruvnäringen är exempel på bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Samhällena förlorar sin tillgång till natur och produktiva resurser exempelvis jordbruksmark, och därigenom kränks deras rätt till mat. Kompensationen för oskördade grödor och förlorade odlingslotter är ofta otillräckliga och olämpliga för odling av traditionella grödor.
Gruvnäringen förgiftar eller förstör ofta vattentäkter.
I många fall, till exempel Marlingruvan i Guatemala och Essakanegruvan i Burkina Faso, ser vi hur berörda samhällen saknar tillräckligt med vatten för hygien, bevattning och boskapsskötsel.
Arbete, lämplig bostad och utbildning är andra rättigheter som kränks när samhällena förlorar sina möjligheter till försörjning. Trots att gruvetablering ofta utlovar arbete är arbetstillfällen i gruvan få och lönerna sällan tillräckligt för försörjning.
Andra stora problem är tvångsförflyttning av hela byar, förstörelse av urfolks heliga platser samt bristen på samråd med det berörda folket innan ett projekt påbörjas.